Det fanns en tid när ungefär följande scenario kunde utspela sig: Bartendern till gästen: ”Jasså, så du vill ha ett amerikanskt öl... hmm...” Klipp till scen med en gränd eller andra skumma skrymslen och vrår bakom krogen. Där står hela kökspersonalen och vänligt men bestämt utdelar tillrättavisande sparkar och slag till gästen. Bartendern: Så där ja. Schas med dig! Och kom inte tillbaka förrän du lärt dig uttala ord som Zlatopramen eller Hoegaarden.” Amerikanskt öl har haft bottenrykte. Det gamla skämtet i Monty Python att det är som att ha sex i en kanot, att det är ”fucking close to water”, har det legat något i. I alla fall när storsäljarna varit vattniga och smått sötsliskiga produkter som till exempel Millers och Coors. Öl som kan få Pripps Blå att kännas som karaktärsfullt och excentriskt. När de dessutom ofta säljs i ”lite”-varianter är all tillstymmelse till smak utraderad.