KULTUR | Senaste nytt inom kultur, nöje, bio, film och teater i Stockholm |
Med radarn inställd på Stockholm
Alla vägar bär inte till Rom. En hel del vägar bär faktiskt till Stockholm. Möt Lazee, Veronica Maggio och Ryan Roxie. Som bytt ut malmöbling mot Östberga, stannat i Vasastan tack vare en vit lögn och landat med världsturnerande rocksaga i Hjorthagen. Det här är tre berättelser om vansinne, skratt, gråt, drömmar och om förmågan att skapa sig ett nytt universum med Stockholm som nav.
Han böjer benen lite och gungar från sida till sida. "Det är rock away rock’n roll hiphop stajl som gäller nu. Akta er Östberga och Stockholm, här är vi", nästan skriker en leende Lazee. Han har just lastat in sista flyttkartongen, dricker lite mineralvatten och kastar hoodien över axeln. ”Puh, ja då var man stockholmare då – fantabolous fantastic”.
Resan hit för Mawuli "Lazee" Kulego har varit som att ta på sig inlines, ställa sig på toppen av Götgatsbacken och bara köra på. Med andra ord har det gått jävligt fort. Han står där, med rakade streck i håret, jätteleende och blandar engelska med bred skånska.
Att det just blev Östberga som destination efter Malmö har sina förklaringar. Det är där delar av Fantabolouskollektivet finns. Ett kollektiv av kreativa människor, som förutom musik även gör videos, websidor, designar merchandise och diverse annat.
– Det är musiken som tagit mig hit, fortsätter Lazee. Don´t get me wrong, jag älskar Malmö, men saker jag gör på tre dagar där gör jag på en dag här. It’s business, never personal. Flytten bara blev. Jag hade nog inte siktet inställt på Stockholm från början. Men vi har varit här så många gånger och I like it here, så det är soft. Och så har jag alltid diggat Stockteezie.
Att flytta är inget nytt för 22-åringen som redan hunnit med att leva flera liv. Likt karaktären Fresh Prince skickades han till en sträng morbror, dock i London, redan som 13-åring. Rappa började han några år tidigare "det gick inte att få tyst på mig, jag rimmade på allt, mest för att testa". Sedan är resten framgångssaga, musikkarriären tog überfart när han flyttade hem, gick ut skolan och drällde till i våras med landsplågan Rock Away, producerad av Ishi och Sebastian Ingrosso.
– När man flyttar får man hitta sin identitet igen, fortsätter Lazee. Vilket kan vara både positivit och negativt. Det tar mycket kraft, samtidigt som man får energi av att lära känna nya människor och upptäcka nya platser. Du måste believe in yourself och leva som man lär. Det har jag lärt mig av min mamma. Vill man något ska man maxa och ge allt, då når man dit. Annars kan man lägga ned. Jag gör aldrig något halvdant, vare sig det är music eller move. Det här med lagom, det funkar inte för mig.
Hur känns Östberga då – är det maxat?
– Klart det är maxat, vi bor i ett kollektiv, trivs jättebra, har de bästa grannarna plus att det är ett lugnt och trevligt område. Jag gillar att Stockholm är soft och att det alltid händer något. Nackdelen är att avstånden är så stora och att taxi är sjukt dyrt. Att bo i en förort till Stockholm känns inte alls främmande och drömmen om en lägenhet med kollektivet i innerstan hägrar inte lika mycket som att man får förverkliga sig själv, tillsammans med "boyzen".
– Vi turnerar mycket och skapar något nytt hela tiden, så var vi bor spelar egentligen ganska liten roll. Men, man ska aldrig säga aldrig en fet femrummare på Söder hade jag aldrig tackat nej till. Men jag kör min grej. Gillar inte att bli placerad i fack. Som sagt, jag lever inte trend. Jag skapar trend, så snart kanske alla flyttar till Östberga istället.
– Vi fortsätter living the dream här. Det är hit man måste åka för att ta emot priser, eller vara med i tv. Så nu tar vi först Stockholm, sen världen (skratt).
Namn: Mawuli "Lazee" Kulego, 22 år.
Bor: kollektiv i Östberga, tillsammans med delar av Fantabolous
Aktuell med: albumet Setting Standard släpp den 27 augusti.
Bäst med Sthlm: "att jag flyttat hit, grym lägenhet och att jag har boyzen nära. Och att det händer något. I love action!"
LAZEE – ÖSTBERGA FATABOLOUS
VERONICA MAGGIO – EN SOMMARKATT FAST TVÄRTOM
Namn: Veronica Maggio, 27 år.
Bor: Vasastan med pojkvän Oskar ”Kihlen” Linnros från hiphopgruppen Snook.
Aktuell med: albumet Och vinnaren är... turné samt singlarna Måndagsbarn och Stopp
Bäst med Sthlm: ”Det breda utbudet och att det alltid finns något nytt att hitta, nya gator, nya ställen, nya restauranger
eller platser.”
Sex år innan Lazee lyft sista kartongen ljög Veronica Maggio för att få bo i sin första lägenhet i Stockholm. Eller nja det är inte heller hela sanningen. Hon skulle bo hos sin dåvarande pojkvän tills hon hittat något eget och nog hade hon något på gång. Och Veronica hade tänkt gå på visningar. Men alla som sökt boende i Stockholm vet att hitta en egen kanonlägenhet är nästintill omöjligt. Så knackade kärleken på dörren och hon blev kvar i trean på Odenplan. I fem år.
– Jag minns exakt känslan jag hade när jag den där dagen i september för första gången gick ut på egen hand, berättar Veronica.
Då gick jag från Odenplan och ned för Odengatan, strosade i butikerna med nyfikna ögon och tänkte "herregud det här, det här måste vara det verkliga Stockholm". Tidigare hade jag endast varit här under Vattenfestivalen, besökt Gröna Lund eller gått Drottninggatan fram. Den bilden av stan kan verka lite skev, om man säger så.
Att Veronica flyttat som en besatt iller är för att hon är en rastlös discotjej. En lady som följt passionen, nya kreativa spår och kärleken till musiken. Rolösheten har hon i blodet. Hälften italienska. Hälften svenska. Vägen till Vasastan ”som jag älskar” har gått via Uppsala, Italien, med en vända till Österrike, Norge och Göteborg.
Hon sitter där vacker som en marmorstaty och berättar om turnerandet, musiken, skrivandet, filosofikurser. Att hon jobbat på Gröna Lund en sommar "bland det första minnet jag har från Stockholm är från Grönan, sen när jag flyttat hit jobbade jag där. Hur sjukt är inte det?". Att hon funderat på att bli journalist innan musikkarriären tog fart och att hon endast kan koncentrera sig på att göra en sak i taget. "Jag blir helt manisk i något, sedan håller jag på med det tills jag är så trött så jag kräks". Hon är rolig, har självdistans och framförallt slås man av en envis målinriktad styrka.
– Man flyttar alltid till något eller så flyttar man från något, tillägger hon fundersamt. Jag har gjort både och. Jag är också övertygad om att vad man får för upplevelse av en stad mycket beror på hur man blir presenterad för den. Ett annat tips för att komma in i en stad är verkligen att gå runt och snoka. Ta tid på sig och upptäcka nya gator.
Du som flyttat så mycket, blir man en kameleont?
– Jag har nog ganska lätt att anpassa mig just för att jag har flyttat så mycket och bott ihop med många olika typer av folk. Det tror jag är svinbra, fler borde bo ihop. Jag har inte bott själv mer än två månader sedan jag var 16 år och flyttade hemifrån. De två månaderna var jag konstant deprimerad. Det är också ett bra tips när man flyttar till en stad att under en tid, om man har möjlighet, bo med någon som redan bor där. Då har man en naturlig guide”.
För- och nackdelar med att flytta från en liten svensk stad till huvudstaden?
– Här är underbart skönt med fler nischade uteställen och restauranger. Något för alla smaklökar. I Uppsala tvingades alla in i fack, antingen var man student eller inte. Det var antingen nationer eller likriktade klubbar. Men här hittar man något nytt nästan varje dag. Så finns här ett myller av musik och musiker, brett utbud av konserter, teater och utställningar. Nackdel när jag just flyttat hit var att jag inte alls förstod hur tunnelbanesystemet hängde ihop. Eller vip-principen på uteställen. Men sånt lär man sig ganska snabbt.
Hur är stockholmare då?
– Mitt första intryck var att alla planerar konstant och har femårsplaner. Jag planerar sex månader i taget. Här är också mer egotänkande, man gör sin grej. Sedan ska alla vara lite blasé. Inte ahaa eller ohooa åt exempelvis gratis champagne. När jag var liten och vi kom till ett nytt ställe så låtsades jag att jag redan bodde där. Verkade aldrig impad av kristallkronor eller situationer. Och lite av den verklighetsflykten gillar jag med Stockholm. Man kan leka att man är någon annan för en dag. Sedan kan man tryggt tassa hem och bara vara sig själv.
EN ROCKSAGA STARTAR I HJORTHAGEN
Namn: Ryan Roxie, 42 år
Bor: Hjorthagen med familj.
Aktuell med: bandet Happypill, sänder radio på 106,7 Rockklassiker och gör inslag i GOSSIP from LA.
Bäst med Sthlm: "Det är så vackert här och sommaren är underbar. Och att jag får vara nära min familj förstås."
På andra sidan Atlanten, något år efter det att Veronica gjort extranycklar till Odenplan, stod rockgitarristen Ryan Roxie inför ett stort livsval. Just då, på världsturné, funderade han på att tacka rocklegendaren Alice Cooper för kaffet och flytta till Stockholm, Sweden.
– Skulle jag bara gå in till Alice och säga, hej då nu ska jag bli svensk?, säger Ryan och skrattar till. Skämt åsido, flyttscenariot varade förstås under en längre period. Så stora beslut tas inte på en kvart precis. Men redan som liten var min favoritflagga den svenska, så någonstans har jag kanske haft siktet inställt på att komma hit.
Hur galet är inte det? Galet är bara riktnumret. Ryans rocksaga är helt otrolig. Säg någonstans han inte bott, eller någon han inte spelat med. Alice Cooper är hans mentor, "han lärde mig också att spela golf, och jag lovar, han bet inte huvudet av några birdies, ha ha". Ryan har hängt med alla stora namn. Turnerat bland annat med Slash. ”Jag vet vad som är sant och falskt bland allt skvaller”. Han har haft sjukt många band och ser gitarren som en naturlig utväxt av armen. Det är ömsom rockfloskler, ömsom filosofiska utsvävningar och citat han plockar upp ur sin bärbara dator.
Från världsturné till Hjorthagen, hur tänkte du då?
– Ja, vad fan har jag gjort, det frågade jag mig själv. Hela situationen
var som att kombinera en klassisk komedi typ The Out of Towners med en wilderness action movie som Rambo, med andra ord, en tillvaro fylld av skratt och sjuka scener om vartannat, säger Ryan Roxie utan omsvep.
– Flytten blev av under vintern. Det är redan milsvid skillnad på svenskar och amerikaner. Och jag kan berätta att det är ännu större skillnad mellan vintersvenskar och sommarsvenskar. Jag kommer ihåg när jag gick där och frös ballarna av mig, det var slaskigt och jag skulle lämna barn på dagis. Alla pratade hodiewoodiebee som kocken i mupparna. Inga vänliga leenden i bussen. Det blev aldrig ljust. Jag tänkte att jag hamnat i helvetet. Ett kallt sådant (skratt).
Hur överlevde du den chocken?
– Det tog lite tid, men sen lärde jag känna folk. Och när det blev sommar förändrades allt. Med tiden fick jag vänner, vilket är oerhört speciellt här. När man väl får vänner, så får man riktiga vänner. Vi amerikaner säger mycket för att vara artiga. Ni är ärliga, det gillar jag. Och att man stöttar varandra här, är bra lagspelare. Jag har nog sedan uppväxten varit mycket mer svensk än amerikan. Men fortfarande är språket den värsta biten. Nu tänker jag lära mig svenska i smyg, så att jag vet vad alla pratar om, men ingen vet att jag vet.
Efter ett kringflackande rockliv blev flytten ett naturligt steg i att vara mer närvarande i föräldrarrollen, tillsammans med sin svenska fru, "efter 15 år tillsammans över hela världen, kändes Sverige spännande att flytta till". Men självlart har allt sina "ups and downs";
– Att lämna något är alltid slitsamt”, säger Ryan allvarsamt och får tårar i ögonen. Så som det ofta är när man flyttar från sina rötter till en ny kultur. Men jag har rest så mycket, gjort allt och plötsligt blev det viktigare att vara nära mina barn under deras uppväxt. Den här gången skulle jag bara vara mig själv till hundra procent. Att vara sann mot sig själv vinner man alltid på i längden.
Plötsligt lyser Ryans inre harmoni och energi genom rockfasaden. Han lutar sig tillbaka, berättar om sin musikaliska nystart här, ?vilken dröm. Ett nytt band med endast svenska musiker och vi har blivit supertjajta redan”. Åren i världsledande band har inte bara gett honom ett otal stories, utan även en hel del värdefulla kontakter.
– Musik är magi för mig och när Happypill fick öppna för Kiss, snacka om lyckorus. So hey. Allt som händer, oavsett om det känns jobbigt för stunden, för alltid något positivt med sig.
Han rufsar till frisyren, öppnar den bärbara datorn, visar bilder på sina barn och hittar samtidigt ett passande citat.
– "Where you are is the place to be". Precis så känner jag. Och nu är jag här, jag älskar Stockholm och det är här jag ska vara.
| Publicerad: 2008-09-04 | Skribent: Tanja Dyredand |
| Foto: Christian Boo och Erik Svensson |
Hjälp /
Bläddra /
Annonsera /
Kontakta oss /
Pressarkiv /
om iCITY
Copyright 2009 MEDIAHEAD All rights reserved